jebiam

Detta inlägg är till Moa. Hoppas du orkar läsa det vännen.

Jag älskar dig Moa, och det kommer jag aldrig att sluta göra. Du är min bästavän som jag kan dela allting med. Kanske lite för mycket vissa gånger? Jag kanske lastar på en massa saker på dig, saker som kanske bara blir jobbigt för dig? Jag vet hur det är. Man vill veta hur alla mår, fast man egentligen inte kan eller står ut med det.
Förlåt för att "vi" inte frågade dig om du ville med, hänga med och kolla på Idol osv. Men det är inte bara "vårt" fel, utan det är såhär: Man måste hålla kontakten över helgen, kolla om någon vill göra något och så. Åh vad svårt det är att förklara, särsligt framför datorn. Det är ganska "fegt" också, men det här kan jag ta med dig i verkligheten också.

Detta är heller inget alls illa menat på något vis. Jag menar bara att det inte är så att vi struntar i dig/Aida, utan det är bara det att vi gör något. Inte struntar i dig, inte menat att lämna dig utanför på något vis. Om du känner så kan jag förstå det, men jag älskar dig. Och jag vet att jag inte bara talar för mig själv, utan vi alla älskar dig Moa!

Även om det känns för dig att du inte har några vänner (vilket jag verkligen inte förstår) så har du faktist vänner. Du kommer iallafall alltid att ha mig där, jag lovar. Jag älskar dig mer än vad jag älskar mig själv eller mitt liv. Du måste bara förstå det, du verkar inte förstå det alls.

Men det gör jag, jag älskar dig. Sen är det ditt val om du vill förstå det eller inte. Det går inte att beskriva, inte alls. Jag förklarar det såhär:

Just nu så gråter jag för jag tänker på alla minnen med dig. Just nu så tänker jag på dig och det går inte att beskriva vänskapen med dig. För jag älskar dig, jag hoppas bara att du någonsin kan förstå det.

//Ida